Front 242 - Headhunter (RA edit)

Det är ingen direkt hemlighet att det går att läsa låttexter ideologiskt. Det räcker med att ta en snabbtitt på vilken revolutionär låt som helst för att se direkt att - aye, här är det ideologi in action. Just den aspekten av det musikaliska kan vi nog lägga till handlingarna.

Men det går också att aktivt läsa in ideologi i låttexter. Tolka dem en smula, vare sig de var menade att bli tolkade på det viset eller ej.

Så. Vad sägs om att läsa Front 242's Headhunter ur ett relationsanarkistiskt perspektiv?

En sådan läsning skulle kunna betrakta det hela som en implicit kritik av mononormen. Redan inledningen - Today he has no means / He's a lone man anonymous - antyder en dekonstruktion av tanken att ensamma singlar på något vis är i ett bristtillstånd i jämförelse med folk i förhållanden. Med tanke på att låtens huvudtema är att jaga och fånga män - well. Det behöver nog bara antydas vad monoförhållanden syftar till. Särskilt inte som det hela framställs som någonting en bara gör, som om det vore en spännande men ändå vardagsrutin - någonting som måste göras för att dagen och livet ska gå ihop.

Som synes så ligger kritiken av mononormen inbyggd i att texten aktivt inte handlar om just mononormen eller ens om förhållanden. Genom att distanserat men entusiastiskt lägga fram en bild av människojakt som någonting vanligt förekommande, sätts den rådande köttmarknaden i skarp kontrast - det är svårt att inte tänka tanken att många som beger sig till sina lokala raggställen inte har siktet inställt på att fånga någon, som om vore de jägare av något slag.

Människojägare. Med mononormens godkännande och uppmuntran.

Det går att läsa texter ideologiskt. Det går också att vara ideologisk i sin läsning. Det är värt att minnas, nästa gång radion spelar mononormativa hymner till tvåsamhetens eviga lov. -