Ja, det var en kväll i juni, då när sommaren är som bäst
Hen dansade för morfar som hen gillar allra mest.
Hens morfar satt och nynna på en sommarmelodi
Plötsligt spratt det till i gubben, hen blev ung och hen blev fri
Hen tog av sig sin kavaj
sparkade av sig båda skorna.
Och så spottade hen ut snuset
och sade min sköna får jag lov
En var vacker, en var stolt, rak i ryggen som en fura
Det var sommar det var glädje och de dansade och sjöng
(nananana)
Så mindes hen och sade:
Ja, du skulle ha sett din mormor, hen var lika grann som du
där hen dansade i gräset likadant som du gör nu
Hens hår var blekt av solen, hens mun var smultronröd
Hen var ljuvlig som en lilja, hennes kärlek var som glöd
Så jag tog av mig min kavaj
sparka av mig båda skorna.
Och så spottade jag ut snuset
och sa min sköna får jag lov
Hen var vacker, jag var stolt, rak i ryggen som en fura
Det var sommar det var glädje och vi dansade och sjöng
(Tralalalala)
Nu har jag bara fokuserat på just pronomenproblemet. Något annat i sången har jag inte ändrat, men jag tycker absolut att den behöver en uppiffning och den som har idéer på hur låten skulle kunna bli bättre får gärna skriva en kommentar!
Jag tog "hon" och "han" och bytte mot "en" (som i "en person"). Jag tycker att det då blir rätt tydligt att det är två olika personer eftersom räkneordet "en" inte brukar användas på det sättet om det inte finns mer än en. Alltså, en säger inte "En banan var brun. En var billig." Istället är det ju "En banan var brun och billig" som gäller, om det inte fanns två bananer och den ena var brun, den andra billig.
BTW, det var Lasse Berghagen som skrev En kväll i juni.
Mikusagi
